Vad fick er att flytta från Nederländerna till Sverige – och just Gnosjö kommun?
– Sverige har alltid känts tryggt och välbekant för vår familj. Vi semestrade ofta i Hestra, nära Gnosjö, där vi bodde i ett fritidshus som tillhör en bekant från Nederländerna. Naturen, lugnet och människorna gjorde att vi kände oss hemma redan från början.

När började ni fundera på att flytta hit permanent? 
– Varje gång vi åkte hem till Nederländerna kom samma fråga upp: Hur skulle det vara att bo i Sverige? Vi började sakna platsen redan under hemresan. Servicenivån i Gnosjö, atmosfären och livsstilen tilltalade oss mycket. Men det tog tre år av samtal, överväganden och tvekan innan vi tog steget.

Hur såg ert liv ut i Nederländerna innan flytten? 
– Vi levde ett intensivt liv. Vi drev ett eget konsultföretag inom organisationsutveckling och strategisk HR. Jag undervisade i effektivt ledarskap på högskola och arbetade även som illustratör. I vår multifunktionella lokal anordnade vi workshops, kreativa aktiviteter och catering vid teambuildingdagar och möten. Det var roligt, energiskt och utmanande – men också mycket, kanske för mycket.

Vad fick er att faktiskt ta beslutet att flytta?
– Olika ögonöppnare omkring oss fick oss att inse att livet är här och nu, och att tid för varandra är det mest värdefulla som finns. Att alltid arbeta kan vara givande, men det är inte det livet handlar om. Vi ville dra ner på tempot och söka mer balans. Det sätt på vilket vi i Sverige upplevde naturen, lugnet och rymden – och konceptet lagom – gjorde att vi kände att tiden var inne.

Hur var det att flytta med en så stor familj? 
– Det var förstås inget litet beslut. Men tack vare den långa förberedelsen och alla samtal kändes flytten naturlig både för oss och för barnen. Vår äldsta son var tolv år – vilket i efterhand visade sig vara perfekt timing. Han fick ett år på sig att vänja sig vid språket, skolsystemet och den nya miljön på den lilla grundskolan Ekbackenskolan i Åsenhöga innan han började på högstadiet i Gnosjö. Det gav honom en lugn övergång. Vår näst äldste son började förra veckan också i Gnosjö, medan de två yngsta fortfarande går kvar i Åsenhöga.

Hur har ni upplevt Gnosjö kommun sedan flytten?
– Mycket positivt. Servicen är väl utbyggd, allt är välorganiserat och det finns gott om möjligheter för utveckling och fritid. Våra söner är aktiva i fotbollslaget och vi själva går gärna på lektioner vid GKC för att förbättra vår svenska. Allt detta gör att vi känner oss väl omhändertagna i vår integrationsprocess, och vi uppskattar verkligen kvaliteten på kommunens verksamhet.

Hur har ni blivit mottagna av samhället?
– Från första stund har vi känt oss mycket välkomna här. Våra grannars vänlighet har gjort det lättare att känna sig hemma och hjälpt oss att integreras i samhället.

Hur har det varit att lära sig ett nytt språk? 
– Språket har varit, och är fortfarande, en utmaning. Att lära sig prata är en sak, men att verkligen kunna uttrycka sig, delta i samtal och förstå humor – det tar tid. Ibland känner jag mig osäker eftersom jag inte alltid hittar de exakta orden eller nyanserna jag vill använda. När man är van vid att uttrycka sig obehindrat på sitt modersmål kan det kännas begränsande att inte ha samma möjligheter på ett nytt språk. Samtidigt märker jag att språket växer lite varje dag, och det är glädjande att se framstegen.

Har du något råd till andra som lär sig svenska?
– Man ska inte underskatta hur krävande det är att lära sig ett nytt språk. Samtidigt är det bra att komma ihåg att språket är nyckeln till integration – det öppnar dörrar både i vardagen och i samhället. Mitt råd till både mig själv och andra är att ha tålamod, vara vänlig mot sig själv och se det som en lärande resa.

Hur ser dina dagar ut här?  
– Nu arbetar jag med stor glädje som resurspedagog och lärarvikarie på en grundskola i Gnosjö kommun. Jag är tacksam för den här möjligheten – att öva språket i praktiken, vara mitt i samhället och ha kontakt med barn, föräldrar och kollegor.

Vad hoppas du kunna göra i framtiden?
– Jag vill fortsätta att bidra där jag är nu, men jag hoppas också att jag i framtiden – när mina språkkunskaper har blivit ännu starkare – kan bidra ännu bredare på ett socialt och samhälleligt plan. Oavsett om det handlar om arbete som resurspedagog eller lärare, inom integration, språk eller organisationsutveckling – jag är öppen för mycket. För mig är utveckling och samarbete nyckelorden. Mitt hjärta ligger fortfarande i att stödja både små och stora människor, främja kreativ utveckling och bygga starka team och gemenskaper. 

Hur ser din situation ut Martin?
– Jag kombinerar mina studier i svenska med arbete i hemmet och söker nu en deltidstjänst där jag kan bli en aktiv del av samhället, bidra med min erfarenhet och samtidigt utveckla mitt svenska språk. Jag är mycket händig, tycker om att arbeta i trädgården, måla och utföra underhållsarbete.

Vad ser ni fram emot framöver?
– Kanske finns det i framtiden också möjligheter inom Gnosjöandans nätverk, där samarbete mellan kommuner, företag och invånare är en central del. Just i ett samhälle som detta – som erbjuder balans, natur och gemenskap – känns det som ett vackert framtidsperspektiv.

Jory, du har engagerat dig i lokalsamhället – är det ett sätt att bli mer delaktig? 
– Ja, för mig handlar det om att få känna att jag bidrar. Jag vill betyda något för samhället här och vara en del av det som händer.

Vad skiljer ert liv i Nederländerna från ert liv här i Åsenhöga?
– En tydlig skillnad är närheten till naturen. I Sverige – och särskilt här i Åsenhöga – har vi naturen precis utanför dörren. När man går ut i skogen möter man ofta ingen alls, och det är just det som är så rogivande. Här finns ett lugn som vi verkligen uppskattar. Vi kan bada i sjön i närheten, barnen kan leka ute, och på vintern åker vi både skidor i Isaberg och skridskor när vädret tillåter. Samtidigt är det inte så långt till Nederländerna – resan dit tar ungefär tolv timmar med bil – så vi känner oss inte helt avskurna från vårt gamla liv.

Finns det några kulturella skillnader mellan länderna?
– Ja, det finns flera. Fikakulturen är annorlunda. I Sverige är det vanligt att det finns flera olika sorters bakverk att välja mellan, vilket vi tycker är både charmigt och gott. Sen är vi nog mer direkta i Nederländerna. Vi säger vad vi tycker. Här i Sverige kanske man inte alltid säger saker rakt ut, säger Jory med ett skratt.

Hur har åren här format er?
– Vi har nog förändrats en del under våra två år här. Vi har blivit mer vana vid lugnet och tempot i Sverige. När vi kommer tillbaka från våra resor till storstadsstressen i Nederländerna känns det skönt att komma tillbaka till Åsenhöga. Här har vi valt ett annat liv. Vi har köpt ett gammalt hus, men stressar inte utan låter renoveringarna ta tid. Det viktigaste för oss är att ha tid för varandra i familjen. Drömjobb och karriär är inte lika viktiga längre. Barnen och friheten betyder mer. Livet är här och nu.

Barnen i familjen Kappert: Joris, 14 år (var inte med vid intervjutillfället) Merijn, 12 år Benjamin, 10 år Ophélie, 8 år Alla tre söner spelar fotboll i Gnosjö IF – där pappa Martin är tränare.